För mig är det något helt magiskt med en soluppgång, denna var lite extra på alla sätt och vis. Tankarna var många, vi hade varit ute och rest i nästan 4 månader. Mycket hade hänt på resan, massa bra och något dåligt. Jag hade äntligen börjat hitta tillbaka till mig själv efter en tuff höst. Karin var påväg tillbaka för att fortsätta resan med oss efter att ha återhämtat sig från olyckan och nu skulle vi bara njuta de sista månaderna innan vi skulle tillbaka till verkligheten. Jag förstod inte hur jag skulle klara av att avbryta denna dröm den kändes som vi levde i, men det fick jag ta när jag kom hem. För nu skulle vi äventyra klart, jag och mina fina vänner. Men först så skulle jag bara njuta klart av den underbara soluppgången.