(Jag sitter på jobbet och bloggar om ingenting,
Ann-Sofie sitter och pratar om stugbokning.
Jag vill hem för jag mår inget bra,
Ann-Sofie är alltid hyper glá

Att jag aldrig mer kommer få träffa dig,
är en tanke som jag inte vill ska slå mig.
Men något ingen kan ta ifrån mig, som aldrig försvinna,
är saker vi gjort ihop som jag alltid kommer att minna.
När vi överraskade dig på din födelsedag,
och du blev så förvånad att vi trodde du skulle få hjärtslag.
När man åkte bil med dig gick det väldigt sakta men säkert framåt,
du klagade ofta på folk i trafiken, "horses as" ja du kunde också få ett lätt utbrott.
Finns ju så många mer minnen som alltid kommer finnas kvar,
men vi säger så sålänge då, Hejdå Morfar!)

Jag har otroligt tråkigt, som vanligt. Tro det eller ej, men jag har tröttnat på harpan. Jag måste hitta något nytt, men det är bara 4dagar kvar, om man inte räknar med idag, och det gör inte jag. Det låter kortare då, och jag gillar det. Alltså, jag bloggar alltid om samma saker, hur tråkigt det är på jobbet, att jag lägger harpan eller att jag längtar hem, knäckande faktiskt. Så jag tar och avslutar till jag kommer på något bra att blogga om. Tack.