Hemma ifrån fjällvandringen nu (dooh antagligen annars hade jag ju inte bloggat inte direkt så det finns ett IT-cafe i fjällen liksom).  Vi (jag, Jessie och Marika) gick runt 5,5mil på 5dagar så jag ger oss dagens ros i ett år framöver! "Tack så mycket". Jo det var jobbigt men det var även svinkul.

Jo det var såhär, första dagen mest gick vi 1,2mil och det gick jättebra, allt var nytt och spännande. RENAR! Vi såg renar, det var renar överallt! Sen fick vi dricka vatten rätt ur en bäck eller vad det heter. Jag har alltid velat göra det, färskt kallt vatten, det var inte lika gott som jag trodde men iaf. Sen när vi väl kom fram efter tusen kilometer uppför så skulle vi slå upp tältet. Tältet hade vi lånat från Johan och hans mamma sa att det var lätt att sätta upp. Räcker det med att jag skriver att vi behövde va 10st för att få upp det? Mm, precis. Det var en jävla process vill jag lova men snyggt och bra var det. Jag och Marika beslöt oss för att ta ett kvällsdopp i det 15gradiga vattnet. Man kan väl mer eller mindre säga som så att det var mycket uppfriskande. Men nu har vi gjort det, så nu kan jag strycka Bada i färskt-kallt-vatten-som-finns-i-fjällen från min Göra innan jag dör lista. Inte för det någonsin funnits där, men kanske kommer göra? Jaja, vi la oss iaf efter att ha lagat mat i vårat underbara stormkök. Vi tänkte vara rediga och lägga oss tidigt för att  vara pigg och fräscha (okej, det gick knappt se fräsch ut där uppe) nästa dag. Men vi somnade runt 11. Men precis innan vi somnade, när jag lagt mig i sovsäckan och liksom tagit av mig alla tusen tröjor, så kommer jag ju givetvis på att jag måste gå på toa, okej det fanns ingen toa där uppe om jag inte ville gå 2km. Men jag behövde kissa, så smet ut och vad ser jag inte då? Jo, 3st renar inom 2meters håll. Jag blev rätt paff må jag säga, men jag kissade sen iaf hihi. Nanananan nästa dag kom och Jessie visste inte vart hon var när hon vaknade upp, pucko fjällen liksom. Men nu skulle vi gå 1,9mil och steckande sol, och det var tungt och varmt. Men gick sakta men säkert framåt.  Men när vi väl kommer fram vilket tog tusen år och jag gått in i massa stenar så min stortå nagel blivit blååååå så var det dags för det underbara tältet, men vi klarade få upp det på 3pers, men det tog 30minuter och blev något ostadigt. Men vi orkade inte riktigt mer, vi var sugna på en dusch. Så vi skulle gå till Sylarna, en fjällstation 2km bort, och duscha vi tänkte det kan inte kosta mer än 60kr liksom. Men tro fan det kunde, vi gick in och fråga om en dusch. "Javisst, det blir 120kr, ja styck det vill säga" Jag mest fuckyou jag betalar inte det men jag lånar eran toalett. Det gjorde jag. Men sen när killen vi frågade om duschen gick, så sprang vi in till duscharna, duschade och gjorde oss lite fräscha och sen skulle vi ut. Så vi öppnade dörren, kollade oss sakta omkring och smet ut i nödutgången. Men smarta som vi var glömde vi skorna, så vi satte på oss luvorna och sprang och hämta dem, Jessie stod kvar och vaktade. När vi kommer tillbaka har hon fått syn på den där killen vi frågade och gapar mer eller mindre "DÄR ÄR HAN!" han hör givetvis, vänder sig om och kollar på oss. Vi tar på oss skorna och springer mot forsen och går hem till tältet. Det var som värsta actionfilmen alltså, kan inte tro att sånt händer så ofta i fjällen. Han tyckte nog med det var spännande maha!
Vi skulle lägga oss och dagen efter bestiga Storsylen, 1762möh. HÖÖÖGT, och jag är räääätt rädd för höjder, men upp skulle jag. I början var det svinjobbit, massa lös sten att klättra på, det var det iofs hela vägen upp men det var brantast där. Men sen kom vi upp, det var typ första steget. Då började vi närma oss toppen men redan där såg man glacieren och hur brant det var. Jag mest detta går aldrig och klamrade mig fast vid en sten medans andra kröp ut och kollade ner för stupet. Sen vidare och klättra mer, jag körde taktiken "titta inte ner vad du än gör utan klättra bara", det skulle jag inte gjort för när jag väl kollade ner blev jag helt vit i ansiktet och var i chocktillstånd för det var så jävla högt upp. Jag kom upp till det andra steget och nu var det bara lite kvar. Jag gav mig inte, jag skulle upp. Men jag var fruktansvärt rädd. Så vi började igen, klättra klättra klättra. Jag stannade till ibland, tog djupa andetag och kollade ner. När vi närmar oss toppen så ropar Pelle (lärare) "Någon tar och håller Jennifer i handen nu!" Haha liksom som jag vore värsta rädda lilla ungen, det var jag iofs haha men Adam var snäll och höll mig i handen tills vi var ända uppe. Då satte jag mig mellan två stenar och vägrade gå någonstans. Men upp kom jag, och det var rätt gött haha. Det var också värsta äventyret ever, och jag som ytp inte klarar gå upp på tian utan att börja skaka. Jag är stolt! Haha!

BILDPAUSE
                                                                       
   
       
NANANNANANNA sekunder, minuter och timmar giiiiiick och det var dags för oss att plocka ihop tältet igen och det blåste något så in i. Men med lite hjälp gick det att packa ihop det igen. Vi skulle på toa innan vi skulle gå, och då fanns det typ ett ute dass så vi begav oss dit. Haha, när Marika skulle gå ut ifrån toan blåste det svinmkt och dörren blåste igen rätt på henne så hela hon satt i kläm det såg svinkul ut och jag skrattade jättemkt. Sen på med väskorna och gådags igen. Denna dagen var det Marikas tur att ha tältet vilket vägde 4kg extra. Nu tänker ni 4kg eh det är ju inget, men det kändes verkligen när man hade det på sig och speciellt eftersom det blåste 10000m/s och det var då väldigt lätt att tappa balansen med eller utan tältet. Det var också väldigt stenigt på stigarna så Marika trampade snet och allt gick så sakta men ändå så fort för hon bara ramlade ihop som en lite hög och jag och Jessie började skratta jättemycket och Marika skratta också. Pelle och Mårten vänder sig om och bara suckade åt oss, men kul var det. Sen gick vi och gick vi. Snabbare och snabbare från sist till först. Så skulle jag stanna och hämta vatten i forsen, så sätter jag mig på en sten och börjar luta mig framåt för att hämta vattnet då, då känner jag hur jag började tappa balansen, jag mest NEJNEJNEJ inte ivattnet, fast typ i sista sekund så typ lyckades jag ställa mig upp och inte ramla i vattnet. I know, jag är bäst. Sen laga mat, och ta upp det där jättejobbiga stormköket för åttioelfte gången, hatar såndär pulver mat, USCH! Nananan det var bara en natt kvar och vi slog upp tältet igen. Adam var med oss och spelade kort, och det hela var så roligt för att typ när han skulle in i tältet frågade vi vem det var, han mest "Nicke Nyfiken" med jätteljus röst, sen satt vi och spelade kort så frågar jag Jessie och Marika "Vad ska vi äta ikväll då tjejer?" Adam tog tydligen åt sig för han svarade "Jag vet inte, men jag är jättehungrig" Så nu är han en av oss, en tjej liksom.
Jag tror inte att något låter så jättekul och jag tror inte många läst allt heller så jag vet inte varför jag fortsätter att skriva, kanske för att jag har brist på annat att göra.
Iaf sista kvällen, då vi var där vi började det hela. Så fick vi vara inne, men vi var tvunga att sova i tälten dock. Men det spööööregnade hela kvällen och åskade så alla var oroliga att det regnat in i tältet, det hade typ allas gjort också. Förutom vårat, maaaaaaaaaha vi är så bäst. Sen igår morse så vi näcken, han satt helt spring sprong naken på en sten. Sen började han röra på sig, gick som sagt helt spring sprong nacken för att hämta sin handuk. Vi började som vanligt skratta svinmkt.
Sen har vi Leif, och efter jag berättat detta ska jag inte skriva mer. Men Leif är inte som alla andra han är nämligen en tam ren som gick och åt Rasmus mat (+ massa andras) som han skulle ha på tåget. Det var svinkul. Jag ville typ ha ett kort på mig och Leif, fast saken var den jag vågade inte gå för nära för han hade så stora horn, svinstora men dom såg så lena ut. Fast han gillade inte när man tog på dem stod det på en lapp så jag vågade inte känna på dem.. Men när jag väl kommit lite nära honom och kommit in i bild på kameran, börjar han röra på sig, jag blev livrädd och sprang.

Leif min tycker om att ha skoj,
man får ha tålamod OJOJOJ.
Om din macka är försvunnen,
då har Leffe den i munnen.
Men det gör,
det gör ingenting.

Mm, så typ sjöng vi. Det var liksom vår lilla visa. Ja vi bytte liksom ut "valpen min.." till Leif, allt stämde in så bra, ah ni hade fattat om ni sett honom.

Okej då,  jag slutar här. 

PS. Jag hade ingen kamera med mig, så väntar på kort från andra, men jag googlade efter Leif, jag hittade honom! Syns dock inte så väl, men vafan det är ju Leif DS.